LYSANDE BARN

Den 17 juli 1996 omkommer konstnären och författaren Kerstin Skjölds tjugotreåriga dotter i en flygplanskrash, på väg från New York till Paris. Efter avslutad läsning står dock denna unga och okända kvinna högst levande inför mig. Språket är osentimentalt och avklarnat - på en gång levande och bildrikt. Det är en effektiv text, drabbande och hoppingivande, som präglas av uppriktighet, självironi och en drastisk humor under vilken sorgen och smärtan pulserar. Den får den enskilda tragedin att lyfta så att den också kan bli tröst och bekräftelse för åtskilliga. Här gestaltas sorgen som hårt arbete och benådat tillstånd, kärlek och separation mellan mor och dotter, frigörelse och andligt uppvaknande. Det är en bok för vanliga människor, som vi alla, som förr eller senare kommer att stå ansikte mot ansikte med sorgen i våra liv. Här visas dödens närvaro i livet som därigenom blir verkligare.

Else-Britt Kjellqvist/ Bibliotekstjänsts recension